Mina sambos.
Det kan vara lätt att glömma bort det ibland, med alla nya vänner och allt som händer. Men Uppsala hade ju inte varit vad det är utan mina sambos. Jag är lyckligt lottad som bor med mina absolut bästa vänner. Vi kanske bråkar ibland, och allt är inte perfekt. Men när allt kommer omkring finns det bara en handfull människor man vet att man kan lita på till hundra procent, och som man själv skulle göra vad som helst för, och för mig är Kajsa och Fanny bland dem. Kajsa och jag har ju i princip vuxit ihop under åren, och Fanny är som en syster för mig, vi hatar och älskar varandra lika mycket.
Så, jag säger det nog inte ofta nog. Tack för att ni finns.
Ikväll ska jag ut och dansa igen, precis som igår. Först pizza hemma hos Linda, och sedan spelar Daniel Gilbert på Vdala. Han är inte riktigt my cup of tea, men han är ju fortfarande Hurricane.
Tjenare.
Nåväl. Vad har hänt sedan senast? I torsdags var jag på pysselkväll, det var nice. På fredagen fyllde Erika 23, så vi firade henne, det blev galet. Vilket ledde till att jag stannade hemma och hade kvalitetstid med mig själv i lördags. I söndags var jag som vanligt på söndagsmiddag, och fick fiskbullar, något som jag uppskattar oerhört. Sedan kom jag hem, och jag och Fanny upptäckte att det kommit nya avsnitt av vår favoritserie Big Love. Stor lycka. I måndags köpte vi fyra köksstolar, vilket var bra, för vi hade bara två som vi (jag) lagat flertalet gånger redan och som ändå ville falla isär. Att vi bott här ett halvår med bara två stolar, ja, jag vet, det är lite pinsamt, men så är det. Vi har pratat om det ofta i alla fall. Och igår hade jag som sagt massa plugg, och likaså idag.
Så nu är jag alltså trött och är mest sugen på att ta ett glas vin och kanske sätta på en dvd med Family Guy. Jag tog en av de gamla köksstolarna och har därför äntligen ställt upp min lilla tv vid sängen, så jag kan titta på film i sängen. Great success.
Imorgon ska jag börja dagen på gymmet har jag tänkt (har en kärlekshistoria med crosstrainermaskinerna nuförtiden, de är bezzzt). Sedan har jag jour på radion mellan 12 och 17. Hoppas att det är någon där som vill hjälpa mig med min hemuppgift i statistikräkning, för den såg jobbig ut. Mamma, vi ska räkna ickeparametriska test för hand (parametriska test också, men det var förra veckan). Du fattar nog hur drygt det är, man måste ju räkna ut standardavikelser och allt sånt på alla tal. Tar aslång tid. Puh.
Jag längtar till våren.
Men allt är liksom... ganska opeppat. Det är kallt. De flesta har mer eller mindre tajt med pengar. Det är jobbigt att komma igång med sina rutiner igen efter jullovet. Allt är bara lite jobbigare än vanligt. Det bara är så.
Det enda som känns kul idag exempelvis är mitt nya intresse - Paradise hotel. Jag satte på tv:n en dag förra veckan, och plötsligt var det bara där! Och även om jag mår rätt dåligt av att se på dessa sorgliga människor, och skämskudden är i ett fast grepp, är jag fast. Det är det enda ljuset i januarideppen. Inser ni hur deprimerande det är?
Helgen.
Hängde lite med Hoffmaestro & Chraa i fredags. Inga konstigheter. De jammade, det var nice.
Blev trots mina ihållande protester en väldigt spontan utgång igår. Jag var mycket bestämd, jag skulle inte gå ut igår, var inte alls på humör. Men så började Marcus och Alex tjata, och så skulle Erica med. Och så tänkte jag att ok då. Jag kan väl offra mig. Då satt jag i mjukbyxor och surade, nån timme senare var vi på väg. Alex flickvän Sara och hennes kompis Annie var också med, och sedan anslöt sig Johanna och Sofia, och plötsligt var partyt i full gång. På Vdala spelade Ironville, som vi först var övertygade om skulle vara ett metalband (Ironville liksom?), men det visade sig vara schysst indiepop. Sedan dansade vi till halv två och det var himla trevligt alltihopa. Kompenserade för fredagskvällen när vi ville se Fibes oh Fibes! men inte kunde för det var knökfullt och vi inte ville köa i kylan i flera timmar. Även om det var surt, jag hade gärna sett Fibes oh Fibes!.
Nu ligger jag dock fortfarande efter med plugget, som jag hade tänkt komma ifatt med i helgen. Eller efter och efter, så efter kan man inte vara efter bara en vecka, men jag känner att jag måste få bättre disciplin på läsandet så jag slipper råplugga de sista veckorna. Men nu är det snart dags för söndagsmiddag, och sedan ska jag nog kolla på Twilight med Fanny. Hon älskar den, och jag känner att det är dags att kolla vad som är grejen med hypen.
Angående den orangea baskern.
Har nu hållt uttömmande förhör här hemma. Alla fick redogöra för sin version kring de senaste dagarnas händelser, tills jag kom fram till exakt hur det misstänkta objektet hamnade på vår hatthylla. Och den skyldiga? Hon stavas Fanny Sofia Lundberg. Hon är den som plockar på sig baskrar på fester, inte jag.
Så mysteriet är nu löst. Kvar är endast en känsla av indignation, då det tydligt framgick att Fanny såg baskern som ett skämtobjekt, inte som en fullvärdig huvudbonad. Citat; "Går du omkring sådär?"
Ja, det gör jag. Jag säger ju att den är snyggare på!
Perspektiv.
Hm. Total urspårning där. Men det där har jag också funderat lite över. Hur snabbt vissa blir Jesus när det kommer en tsunami eller jordbävning, men hur snabbt det går över när det inte är spännande längre.
Det jag hade tänkt skriva om var dock träningsvärk, och hur orättvist det är att det tar evigheter att bygga upp muskler, men bara ett jullov att tappa all styrka. Och hur mycket jag älskar mina nya gympaskor som jag fick i julklapp av Eva, och att de väger typ ingenting alls. Men även jag inser att det låter lite futtigt nu när jag satt krokben för mig själv i och med moralpredikningen ovan. Nåväl. Ni får väl välja vem ni tycker mest synd om, jag som är öm i axlar, armar, och mage efter ett ha börjat träna igen efter jul, eller alla på Haiti och resten av världen som inte har någonstans att bo. Svår fråga det där.
Prisfest prisfest hela dan.
Just det, ni har säkert förstått vann inte Anno något pris i lördags. I så fall hade jag nog basunerat ut det typ... i lördags natt. Faktum är att vi inte ens blev nominerade i någon av de tre kategorier vi tävlade i. Jag ska inte ljuga, just det sved en aning. Jag och Katarina tycker nämligen att vi gör ett riktigt bra program. Men men. Det gör säkerligen de som vann också. Mormor menar att det inte vore bra för mig att få allt som jag vill ha. Jag tycker dock att det vore utmärkt, men ok då.
Vi hade ändå en riktigt kul kväll, och nästa år kommer vi komma igen. Anno kommer under 2010 bli bigger and better, detta var bara uppvärmningen. Dock vill jag bara passa på att säga att vi inte kommer att börja sända på fredag trots allt. Vi upplät vår sändingstid åt en intervju med Hoffmaestro. De ville ha den, och vi låg ändå aningen bakom med vår planering för att, som sagt, göra Anno bigger and better, så vi tyckte att vi kunde vänta en vecka. Lite trist, för det kliar i fingrarna, men en vecka går ju snabbt. Så nästa fredag, då kör vi Anno 2009! Såklart.
Hur som, jag var lite slö med kameran, men några bilder från radiopriset har jag. Här kör vi.
1. Jag och Diskologi-Anders delar ut pris för bästa intervju. 2&3. Kaizer och jag hade halva StudClub till bordet. Johan och Calle. 4. Två favoriter. 5. Jag och assköna Ingrid, som utgör ena halvan av Skakad inte störd, som snodde bästa nöje mitt framför näsorna på oss. Men det är lugnt, Anno och Skakad inte störd har något av allians. Vi unnar dem det.
Väldigt random.
Mina vänner, vi har med ett mysterium att göra. Ovan ser ni min orangea basker. Inga konstigheter. Eller? Jo! Det är inte en basker, det är två baskers (baskrar?)! Bara en är min. Vem tillhör den andra baskern? Det, förstår ni, det är mysteriet.
Jag hittade just denna okända basker på hatthyllan, och förstår inte var den kommer ifrån. Även om den kommer från H&M är det knappast en sådan mössa som varannan person på stan går omkring i (mind you, dock, den är snygg på). Och dessutom, detta kan nog alla som känner dem intyga, varken Kajsa eller Fanny är riktigt orange basker-typen. Den kommer nog inte innifrån.
Så, vem har lämnat denna basker hos oss? Hur länge har den legat där? Borde jag vara rädd? Jag har låst dörren.
19 januari.
19 januari 2008.
19 januari 2009.
Idag är min andra dag på min andra termin på psykologprogrammet, Uppsala, Sverige. Vi började med forskningsmetod igår. För varken ett eller två år sedan trodde jag nog att jag skulle ägna dagen åt att läsa statistik. Livet är lustigt.
Nystarter.
Helgen kommer som sagt att bli riktigt bra, jag peppar för kvällen, och ännu mer för imorgon. Katarina och jag kom fram till att vi nog kommer att bli lite besvikna om vi inte vinner något, men jag försöker intala mig själv att vi inte kommer att vinna, så blir man gladare om man gör det, och mindre besviken om man inte gör det. Det kommer utan tvekan att bli en grym fest hur som, men ändå... Tävlar man vill man ju vinna.
Nåväl. Andra nyheter är att jag idag äntligen lyckats byta nation. Norrlands gjorde det inte lätt för mig, men till slut blev jag utskriven och sedan togs jag emot på V-dala med öppna armar och dumlekola. Känns mycket bra, har aldrig riktigt trivts på Norrland. Vi går aldrig ut där, är inte engagerade i något, och dessutom får man sällan gå in gratis som medlem, bara till lägre pris. Och V-dala har i mitt tycke bäst klubbar, mycket spelningar, och där går man minsann in gratis som medlem. Så jag tyckte inte att det riktigt fanns något alternativ, och så övertalade jag Kaizer att också byta, och det är bra.
Deras nationshus är dessvärre inte lika gammalt och vackert som många andra. Men Norrlands använder ju mest sin nya del, som har samma charm som en skolmatsal. Och V-dala-huset är, om inte så charmigt, så väldigt speciellt. Det är ett av tre hus i Sverige som Alvar Aalto ritat. Och det kanske inte riktigt är i min smak, men det är ändå rätt ballt.
Så nu är jag pepp inför en ny termin, som v-daling. Hade kunnat inviga den genom att se Friska viljor där imorgon, men det går ju inte. Men Håkan Hellströms bästis Daniel Gilbert (Hurricane Gilbert handlar om honom) spelar där om några veckor, det vill jag se. Bra nation. Bra val.
Dock innebär ju detta att jag nästan helt tvättat bort norrlänningen i mig. Ingen har en aning om var jag kommer ifrån när jag pratar (de flesta gissar på Stockholm...), jag har inte bott där på över två år, har inga planer på att flytta tillbaka, och nu är jag inte ens med i nationen. Känns lite lustigt. Men någonstans långt inne är jag nog fortfarande Jämte tror jag. Jag fnyser ju fortfarande åt söderlänningarnas fånigheter.
Kvällningen.
Dagen känns inte fullt lika meningslös. Lite träning - dock inte dans då Emilia missuppfattat schemat, men lite löpband (jag löper i och för sig inte, jag går raskt), lite rodd, lite lek med vikter. Det nya gymmet är sjukt snyggt, och jag insåg hur viktigt det är att komma igång med träningen igen, det kändes så skönt i kroppen. Tur att min institution så lägligt ska flytta till nya fräscha lokaler alldeles intill det nya gymmet. Bredvid botaniska trädgården också, det kommer att bli schysst i vår.
Sedan tog jag ett hett bad, en sval dusch, dåsade en stund, och nu har jag försökt titta på Desperate Housewives utan framgång. Är trött och en aning nere, men jag har hört att såna dagar kommer ibland. Som tur är går de ju över också. Har en rolig helg framför mig. Imorgon ska Sofia, Johanna och Erika laga någon form av übermiddag hemma hos Jonas, och sen ska vi tränga ihop oss typ 15 pers och mumsa. Tror att det kommer bli himla trevligt. Och på lördag, då smäller det! Studentradiopriset, stor fin fest med massor av priser. Kajsa kommer med, jag ska dela ut pris för bästa... reportage tror jag, och kanske kanske kan jag och Katarina plocka hem pris för bästa kultur- eller nöjesprogram. Det skulle såklart vara ultimat, men det kommer nog bli en grym kväll vare sig vi vinner eller ej. Har sett fram emot detta i evigheter.
Nu ska jag nog spela lite gitarr (jobbar hårt på mina tolkningar av Hey Jude och Mr Tambourine man) och knyta mig.
Alltings meningslöshet.
Har mest degat runt och påstått mig jobba i veckan, och gått ut och träffat folk på kvällarna. Puben med Fanny och hennes polare en kväll, spontan utgång en annan. Igår kväll fixade jag det sista med rapporten, och internet dog mycket lägligt när jag skulle skicka iväg det. Svor en stund innan jag gav upp och knallade iväg till Marcus för att maila. Tur att man har snälla grannar. Och så var det projektet i princip avslutat. Bara presentation och opponering imorgon, sen slipper vi skiten.
Men idag... ingen poäng med något. Jag sov till elva för det kändes så meningslöst att kliva upp. Har verkligen ingenting jag har lust att göra.
Ska testa något nytt danspass med Emilia (det heter sensual vibes, jag är aningen skeptisk, men kan bli kul) om någon timme, så nu ska jag slänga i mig lite lunch. Ikväll drar vi eventuellt iväg och spelar pingis med de nya frikursarna. Vi får se. Kanske drar jag täcket över huvudet och avslutar denna tråkdag.
Dagens outfit.
Underställ: Julklapp från pappa, vem annars?
Monstertofflor: Din sko, många år sedan.
Frisyr: Knuten jag sov i.
Kajsa sa att jag såg ut som de där röda prickarna i reklamen för intimrakningsprodukter. Förstör stämningen gör jag också sa hon.
Jag har inte lyckats göra ett piss idag. Vet inte hur dagen gick, men det har den.
Fina gester och procrastination.
Vill bara ta tillfället i akt och skryta lite med vilken gullig sambo jag är. Sånt här gör jag på nätterna så Fanny får ett fint uppvaknande inför sin kemitenta. Hade inte lyckats ge henne en födelsedagspresent än, så det var på tiden. Paketet ligger för övrigt upptryckt mot radion för jag hittade inte tejpen, så pappret hålls på plats på så vis.
Idag sov jag till elva igen, och nu sitter jag och äter lite gammal tårta och skriver inte metoddelen i vår labbrapport, för jag har ingen lust. Kajsa konstaterade just att om jag verkligen tog mig i kragen och gjorde vad jag skulle så kunde jag ju vara ledig sen, för det tar nog bara några timmar om jag jobbar effektivt. Men, konstaterade hon också, "då skulle du ju inte vara du". Och jag tolkade det som att det var en positiv sak att jag ändå är jag, ineffektiv och allt.
Spelkvällen igår var lyckad, vi blev 12, vilket var lagom för Alias. Mitt lag vann, vilket var tur, för jag gillar inte att förlora.
Helgen är so far inte helt spikad. Måste ju skriva labbskiten vid något tillfälle, dessutom vill jag gärna fixa lite grejer på stan, om möjligt titta på Eva och Thomas gardinstångsförråd, städa, imorgon förfest hos oss och fest i Marcus korridor, brainstorming-dag på söndag med Katarina, och samma dag hinna med söndagsmiddag och kanske bio. Det är ett gäng som vill se Avatar, och det vill jag egentligen inte alls, men jag är å andra sidan väldigt sugen på 3d-bio, så jag kanske hänkar. Vi får seeee.
Nu ska jag, hör och häpna, klä på mig och bära ner en låda i förrådet och städa. Allt är roligare än rapportskrivning. Believe you me.
Allt som händer.
Så. Jag är tillbaka i Uppsala, med råge. Undervisningen är igång, såväl som min sociala karusell. Jag vet inte riktigt vad som gör att man blir så himla upptagen i Uppsala, men det blir man. Och kul är det!
Igår förmiddag skrev jag PM med min grupp, som reducerats till mig och en snubbe. Det skulle in idag, så det var lite i sista minuten, men det gick bra. Vet inte hur bra det blev, men skit samma.
Efteråt gick jag hem till Katarina, och höll på att frysa ihjäl på vägen. Blev kvar där hela eftermiddagen, vi hade massor av catching up to do. Fortsatte därifrån, via ett kort stopp på Upplands pub där jag sa hej till Katarinas polare (Hej igen om du läser detta Axelia!) och ett gäng från radion, mot att möta upp Marcus och gå hem till Sofia, där även Johanna, Jona och Jonas dök upp. The boat that rocked och popcorn, nice. Sedan buss hem, för cykelgänget har med anledning av kylan blivit ett bussgäng med busskort. Alla utom Alex, som tycker att vi är mesiga. Men han cyklar dessutom utan bromsar, så alla är nog mesiga i jämförelse med honom.
Busy dag igår med andra ord. Lyckades inte äta något efter frukost, förutom några lussebullar hos Katarina och en leverpastejmacka som Marcus fick ta med sig. Galet.
Idag hade vi labbhandledning. Sjukt opepp på detta projekt, lyckas inte uppbåda något intresse alls. Tråkig labb, jobbig grupp, ni vet. Skönt att vi bara har en vecka på oss, så det snart är över. Bara att blunda och tänka på pengarna, så att säga.
Efter detta är det lite oklart. Jag vet att jag gick och drack kaffe med ett gäng, att vi sedan gick tillbaka till institutionen och skrev ut papper och grejade, och att vi var på systemet. Men hur detta kunde ta typ tre timmar, och att klockan plötsligt kunde vara tre och jag höll på att svimma av hunger för att jag inte ätit sen frukost, det vet jag inte. Mycket luddigt.
Men nu är jag hemma en sväng, ska just åka till Jonas. Jag tror att det var jag, Johanna och Emilia som bestämde att vi skulle ha spelkväll där idag. Sedan eskalerade det något och vi är nu 10-15 pers som kommer dyka upp, och hur mycket spel det kommer spelas är nog lite osäkert, men det lär bli trevligt. Jag och Johanna bjöd dessutom in oss själva på middag, så därför är det dags att dra.
Fanny och Kajsa har också kommit hem, även om jag knappt har hunnit träffa dem så är de här. Fanny åker till London över helgen, så vi får väl ses nästa vecka, tills dess fortsätter vi att kommunicera via telefon och sms. Det är hektiskt att bo i Uppsala, men vi älskart.
